På temat att gå utanför boxen så minns jag tydligt ett tillfälle i min yrkeskarriär då jag ofrivilligt gick ganska långt utanför boxen. Jag hade varit gruppchef i några år och hade precis avancerat till en högre tjänst. Det innebar bland annat att jag uppnått min första plats i en ledningsgrupp. Vi stod inför en omorganisation av det större slaget och förberedelserna var därför rigorösa. Ett av de första stegen var att i detalj analysera olika möjliga konstellationer för den nya organisationen. Vi skulle belysa alla aspekter såsom arbetsfördelning, ledarskap, numerär, placering osv. Under en workshop fick vi därför uppgiften att sätta oss för oss själva en stund, var och en med sitt anteckningsblock och fundera över vad en arbetsgrupp innebar för oss. För detta fick vi tjugo minuter. När vi samlades åter skulle vi presentera våra tankar för varandra.
Den första personen som fick ordet redogjorde för hur många grupper han ansåg att vi behövde i den nya organisationen, storleken på dessa och till och med möjliga namn på ledare. Den andra personen presenterade ungefär samma sak. Resten av gruppen fyllde på med liknande information. När alla redogjort för sina tankar och jag insett att jag missuppfattat uppgiften helt och hållet var jag redo att sjunka under jorden som man säger. Blickarna riktades mot mig och ordet var mitt. ”Ja, alltså jag har nog tolkat den här uppgiften lite annorlunda än ni. Jag valde att fokusera på vad ett team faktiskt ÄR, rent filosofiskt alltså. När mår ett team bra, vad krävs för att man ska prestera som team och hur vill vi definiera termen arbetsteam hos oss”. Tystnad. Gapskratt. Medlidsamma blickar. Klappar på axeln. Blickar med innebörden vad gulligt, men lilla du, vad ska hon bidra med, vännen du lär dig snart. Per definition: bortgjord.
Nu, ett antal år senare och efter åtskilliga arbeten med arbetsteam, ledare och medarbetare funderar jag över om det verkligen var så fel att fundera över de här frågorna? Jag märker att arbetsmarknaden förändras likväl som företagskulturer och organisationsstrukturer. Det är numera vanligt att som arbetsgivare svara på frågor som ”vad gör ni för att jag ska trivas?, ”på vilka sätt har jag möjlighet att påverka mitt arbete?” och ”hur kan jag utvecklas hos er?” Samtidigt kräver den globala marknaden mer av varje organisation och därför mer av varje individ. När det inte räcker att konkurrera med status, förmåner och lön är det därför just de här frågorna blir avgörande. Vilken plats får jag i er organisation och hur kan ni säkerställa att jag kommer att trivas?
Jag anser att det är helt rätt att, då och då, gå utanför boxen, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Det viktiga är kanske snarare vad man gör av den nya utsikten.
Comments are closed.